Idag for jag och Betty7 i sällskap av Ville H. och en äldre halogenlampa till Öjbergets mörkaste vrår för att ta en liten sväng i naturen. det var en härlig tur i den höstfärgade gröten som för övrigt var mestadels svart i nattmörkret.
Vi tog några kontrollpunkter var och då jag skulle orientera till min ena punkt stannade jag till för att kontrollera en beståndsgräns som gäckat mej. Då gick det plötsligt kalla kårar längs min ryggrad, det kändes som om tiden stod still. På en bråkdels sekund förstod jag vad som var fel, vi var iaktagna, dock visste jag inte varifrån och inte heller om det var av vän (hare, räv, älg) eller fiende (björn, bjärv, predator). Sekunden senare såg jag till vänster om oss tre par ögon som antagligen arbetade ganska hårt på att inte bli bländade av Betty som frenetiskt levererade ljus för full effekt. Det enda som syntes till en början var ögonparen samt öron som stack upp ovanför dem. Dock kom det som en lättnad över mej då jag med uteslutningsförmågans hjälp bestämt att det inte handlade om varg, alien eller någon form av vanskapt, överaggressivt kattdjur. Det var något sorts rådjur, fråga inte vilket det finns ju tusen olika som alla ser likadana ut, ganska säkert är att de ligger i frysen före jakten är över om de inte packar sej iväg nån annanstans illa kvickt.
Allt detta hände på bara några få sekunder och efter incidenten fortsatte jag och Ville som inget hade hänt.
En stund senare ser vi igen ett ögonpar som glimmar i mörkret, detta visar sig snabbt vara en fet frass som jag försöker jaga ikapp i full fart. Dock misslyckades jag kapitalt då den fege jäveln sprang in på nåns tomt och gömde sej där...
Några hundra metrar förrän vi var tillbaka vid bilen lyckas en stackars livrädd hare nästan skrämma slag på Ville, själv hann jag knappt reagera förrän jag såg vad som pilade iväg snett framför oss. Vilket nog var lika så bra, det hade varit genant att skita på sig för en liten hares skull, speciellt med ett vittne i närheten ;-)
Vi tog några kontrollpunkter var och då jag skulle orientera till min ena punkt stannade jag till för att kontrollera en beståndsgräns som gäckat mej. Då gick det plötsligt kalla kårar längs min ryggrad, det kändes som om tiden stod still. På en bråkdels sekund förstod jag vad som var fel, vi var iaktagna, dock visste jag inte varifrån och inte heller om det var av vän (hare, räv, älg) eller fiende (björn, bjärv, predator). Sekunden senare såg jag till vänster om oss tre par ögon som antagligen arbetade ganska hårt på att inte bli bländade av Betty som frenetiskt levererade ljus för full effekt. Det enda som syntes till en början var ögonparen samt öron som stack upp ovanför dem. Dock kom det som en lättnad över mej då jag med uteslutningsförmågans hjälp bestämt att det inte handlade om varg, alien eller någon form av vanskapt, överaggressivt kattdjur. Det var något sorts rådjur, fråga inte vilket det finns ju tusen olika som alla ser likadana ut, ganska säkert är att de ligger i frysen före jakten är över om de inte packar sej iväg nån annanstans illa kvickt.
Allt detta hände på bara några få sekunder och efter incidenten fortsatte jag och Ville som inget hade hänt.
En stund senare ser vi igen ett ögonpar som glimmar i mörkret, detta visar sig snabbt vara en fet frass som jag försöker jaga ikapp i full fart. Dock misslyckades jag kapitalt då den fege jäveln sprang in på nåns tomt och gömde sej där...
Några hundra metrar förrän vi var tillbaka vid bilen lyckas en stackars livrädd hare nästan skrämma slag på Ville, själv hann jag knappt reagera förrän jag såg vad som pilade iväg snett framför oss. Vilket nog var lika så bra, det hade varit genant att skita på sig för en liten hares skull, speciellt med ett vittne i närheten ;-)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar