Är fortfarande genomseg efter lördagens ultralånga.. Dock var ju loppet en succee med min bästa FM placering som senior som resultat, 30e. En placering som de närmaste åren nog endast kommer förbättras på just denna distans, eftersom det inte är något kval, och att merparten av landets seniororienterare inte vågar infinna sej vid startsträcket. Men vem kan klandra dem för det? Man är ju förstörd som människa i över en vecka efteråt...
Dagens träning skulle bestå av backlöpning i terräng, det blev två drag i terräng och två i slalombacken brevid terrängen. I början på de båda terrängdragen briserade en granat av mjölksyra i hela kroppen varefter jag knappt fick upp benen på den lite flackare slutdelen av stigningen. Under de två dragen i slalombacken undrade resten resten av kroppen om jag bara var lat idag eller om det faktiskt var någonstans som det tog emot så grovt att jag inte kom framåt... Det var nog baklåren där det tog stopp, fanns inte ett uns av vilja eller kraft i baklåren att arbeta hårdare... Efter nedjoggningen blev det träningsstopp... Plaskande i simhallen imorgon och 30min lätt jogging på lördag. DM i medeldistansorientering på söndag, hur skall det sluta?
Kände mej mentalt vissen nu på kvällskvisten då jag cyklade iväg till Citymarket för att handla lite förnödenheter samt en del onödigt. Allt gick bra ända tills jag kom till kassorna där jag tänkte få spel! CM invid torget måste vara den enda butiken i världen där man stänger kassor så att det skall vara minst 7pers i kö per kassa, det känns som att det Alltid är jävla kö där. Och dessutom arbetar de jäklarna i kassorna i slow motion! Ett erkännande skall jag krysta fram här, jag är notoriskt dålig på att välja rätt kassa och även idag tog jag den långsammaste! Men ändå, kassatanten bekräftade än en gång en av mina djupare inrotade fördomar som nog är alltför grov för att publiceras och om det skulle komma fram blånekar jag ändå. Men i min värld är tyvärr vissa människor mindre perfekta än andra. Speciellt då jag är trött, frustrerad och helst ville att det skulle gå fort utav h*lv. så jag fick cykla hem nån gång!!
Den sista droppen som nästan fick bägaren att rinna över kom när jag skulle gå ut, mitt i dörren stannar två feta kärringar och börjar muttra över en löpsedel på väggen... Lyckligtvis hörde dom nog inte vad jag muttrade åt dem för det hade nog bara slutat med skrik och gråt annars. Ytspänningen lyckades hålla kvar alla droppar i bägaren, annars hade jag nog höjt på rösten mer.
Nu skall jag inta framstupa sidoläge i soffan ända tills det är dags att krypa över i sängen!
Dagens träning skulle bestå av backlöpning i terräng, det blev två drag i terräng och två i slalombacken brevid terrängen. I början på de båda terrängdragen briserade en granat av mjölksyra i hela kroppen varefter jag knappt fick upp benen på den lite flackare slutdelen av stigningen. Under de två dragen i slalombacken undrade resten resten av kroppen om jag bara var lat idag eller om det faktiskt var någonstans som det tog emot så grovt att jag inte kom framåt... Det var nog baklåren där det tog stopp, fanns inte ett uns av vilja eller kraft i baklåren att arbeta hårdare... Efter nedjoggningen blev det träningsstopp... Plaskande i simhallen imorgon och 30min lätt jogging på lördag. DM i medeldistansorientering på söndag, hur skall det sluta?
Kände mej mentalt vissen nu på kvällskvisten då jag cyklade iväg till Citymarket för att handla lite förnödenheter samt en del onödigt. Allt gick bra ända tills jag kom till kassorna där jag tänkte få spel! CM invid torget måste vara den enda butiken i världen där man stänger kassor så att det skall vara minst 7pers i kö per kassa, det känns som att det Alltid är jävla kö där. Och dessutom arbetar de jäklarna i kassorna i slow motion! Ett erkännande skall jag krysta fram här, jag är notoriskt dålig på att välja rätt kassa och även idag tog jag den långsammaste! Men ändå, kassatanten bekräftade än en gång en av mina djupare inrotade fördomar som nog är alltför grov för att publiceras och om det skulle komma fram blånekar jag ändå. Men i min värld är tyvärr vissa människor mindre perfekta än andra. Speciellt då jag är trött, frustrerad och helst ville att det skulle gå fort utav h*lv. så jag fick cykla hem nån gång!!
Den sista droppen som nästan fick bägaren att rinna över kom när jag skulle gå ut, mitt i dörren stannar två feta kärringar och börjar muttra över en löpsedel på väggen... Lyckligtvis hörde dom nog inte vad jag muttrade åt dem för det hade nog bara slutat med skrik och gråt annars. Ytspänningen lyckades hålla kvar alla droppar i bägaren, annars hade jag nog höjt på rösten mer.
Nu skall jag inta framstupa sidoläge i soffan ända tills det är dags att krypa över i sängen!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar